14 days to go

Klockan är över tolv, och vi har bara 14 dagar kvar till avfärd.
Kvällen har spenderats i Rusksele med Emele och Håkan, och jag kom precis innanför dörren. Förlåt Hans, men jag är tokigt trött så jag ska pallra mig i säng, jag får komma förbi en annan dag.

Självklart så skulle jag bli arg ikväll också, och nu menar jag riktigt förbannad. Jag förstår faktiskt inte varför du varken kan prata med mig eller bara be om ursäkt, du har betett dig riktigt illa mot mig. Och det är därför jag blir irriterad, och innerst inne vet vi båda att du skäms eftersom du vägrar prata med mig. Det är du som gör en big deal av detta, det är inte jag. Hade du bara kunnat be om ursäkt och tackat för skjutsen eftersom jag var schysst och väntade på dig när du betedde dig som ett A-hole. Patetiska och riktigt otrevliga svar är det enda jag får tillbaka. Jag bryr mig om dig, och jag vill bara att du faktiskt ska bry dig tillbaka. Jag tänker inte stå och bara titta på, när gränsen går för mig så säger jag det. Om du nu vill att vi ska vara vänner och kusiner när vi skiljs så får du faktiskt komma till mig, för det sättet du bemöter mig på nu klarar jag mig utan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0