It doesn't matter

Fick mitt Criminal Record idag, men det var det enda som kom med posten.

Jag har tänkt mycket på vad jag skrev i inlägget igårkväll, och det slutade med att jag skrattade. Jag, som 19åring känner mig äldre. Det börjar kännas så sjukt skrattretande att känna sig äldre än en 44 åring. Det jag inte förstår är att jag fortfarande reagerar så hårt på det han säger och gör mot mig, som att det alltid är första gången något hemskt händer. Men det är inte första gången, och det lär knappast vara sista gången heller. Jag har lovat mig så många gånger att inte tänka på honom, eller lägga ner energi på det som händer men ibland är blod tjockare än vatten. Han kommer vakna upp en vacker dag, och den dagen kommer han själv inse vad han gjort. Sanningen springer ju alltid ikapp en, som många säger.

Härmed intalar jag mig själv, att jag är ett provrörsbarn och att pappan är okänd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0